Seder och bruk kring dödsfall i gamla tider

Abstract

Det är svårt för oss som lever i ett samhälle med ut­byggd och högteknologisk vårdapparat, att föreställa oss gamla tiders vårdförhållanden, skriver Lars Bon­deson. Tidigare var döende och döden något som berörde alla i ett samhälle. Släktingar och grannar en­gagerade sig genom att vaka, bedja eller hjälpa till med praktiska sysslor som den sjuke inte längre kunde utföra. Detta skapade en förtrogenhet som vi idag har tappat bort. Många människor har idag inte sett en död eller praktiskt tagit del i omhändertagan­det av den döde, vilket tidigare var praxis. Medellivs­åldern har nästan fördubblats sedan 1700-talet främst genom att vi idag har en så låg spädbarnsdödlighet. Artikeln belyser hur olika ritualer och tänkesätt styrt omsorgen om den sjuke och omhändertagandet av den döde. Författaren menar att vårt moderna sam­hälle skulle må bra av att hålla kvar något av bondekulturens inställning somt ex ett naturligt för­hållningssätt till döden och en vilja att praktiskt hjälpa till och deltaga i andra människors svåra stunder.