Vårdgivarens etiska kompetens

Abstract

Att vårda svårt sjuka och döende människor kräver förutom annat kunnande även en etisk kompetens, framhåller Mats G Hansson i denna artikel. I den etiska kompetensen bör ingå viss förtrogenhet med princi­piella resonemang om etiska normer, men även vårdgivarnas egna kvaliteter och erfarenheter bör lyf­tas fram. Till de viktigaste principiella etiska utgångs­punkterna hör normerna om självbestämmande och att göra gott (bota, lindra osv). Med stöd av en intres­sant idehistorisk analys grundad på Kants pliktetik finner författaren att principen om självbestämmande är grundläggande och går före normen att göra gott. I den andra delen av artikeln understryks, bl a med ut­gångspunkt från praktiska exempel från vård i livets slutskede, betydelsen av vårdgivarnas egna erfaren­heter. Det är omöjligt att specificera etiska principer så att de tar hänsyn till de unika omständigheterna i varje enskilt fall. En vårdgivare måste alltid väga in en patients särskilda sårbarhet och unika behov för att kunna uppfylla den vida plikten att göra gott.