Anhörigas situation i ett femårsperspektiv

Abstract

Forskning om anhörigas situation har ibland gett en dyster bild. När man dessutom följer utvecklingen över tid uppstår frågan: är denna kunskap möjlig att inte­grera som en utgångspunkt för hur vården organise­ras samt vilket vårdinnehåll som bör kunna erbjudas patienter och anhöriga? I denna artikel belyses en intervjustudie med anhöriga om deras situation som genomförts vid två tidpunkter 1985/86 och 1991, en tidsperiod under vilken den psykiatriska organisatio­nen genomgick en förändringsprocess. Anhöriga gav med stort engagemang sina olika erfarenheter och upplevelser till psykiatrin.
Av resultaten framgår bl a att nästan en femtedel av de anhöriga hindras i personliga sammanhang när de hjälper sina sjuka. Anhöriga bedömer att i knappt hälften av vårdtillfällena har den sjuke fått bästa möj­liga behandling. Hälften av de anhöriga saknar familje­- och anhörigstöd.