Hälsomaximering – själva poängen med kostnadseffektanalys!

Abstract

Den här artikeln handlar om kostnadseffektanalys, dess moraliska logik och tillkortakommanden. KEA är den vanligaste hälsoekonomiska analysen, och då med effektmåttet QALYs. De första analyserna gjordes i Europa och Nordamerika under sent sjuttiotal. KEA kan sägas bli etablerad under 80-talet. Det vanligaste normativa antagandet är hälsomaximering vilket betyder att åstadkomma bästa möjliga folkhälsa givet tillgängliga resurser. Ingen hänsyn tas till fördelning av hälsotillskotten men tidigt blev det uppenbart att behandling av en svår variant av sjukdom A är mer kostnadseffektivt än behandling av en lindrig variant av A. Samma gäller för risker, dvs behandling av hög risk är mer kostnadseffektivt än behandling av låg risk. Den normativa principen hälsomaximering är inte oomtvistad. Ledande engelska ekonomer har argumenterat för att den borde ersättas av en avvägning mellan effektivitet och jämlikhet, vilket sannolikt är mer i linje med befolkningens, vårdpersonalens och politikernas preferenser.