Återupprätta den aktiva socialmedicinen – återinför socialläkarna!

Abstract

Den kliniska socialmedicinen hade en central roll i utvecklingen av det svenska välfärdssamhället. Under efterkrigstiden, fram till 1970-talet skedde en snabb utbyggnad av välfärden, som också kom att omfatta de grupper som var de mest utsatta i samhället, långvarigt psykisk sjuka, människor med missbruksproblem och hemlösa.
I dagens starkt ekonomistyrda vård finns föga plats varken för socialläkare eller socialmedicinska team. Deras arbete skulle riskera att man tog fram vårdbehov som inte är tillgodosedda och skulle därmed ytterligare skulle belasta vårdens kostnader.
Har man däremot målet att vårdens syfte är att förbättra människors hälsa och om man verkar för ett jämlikt samhälle är det socialmedicinska synsättet en självklarhet. Precis som på Gunnar Inghes tid finns ett nära samband mellan sjukdom och sociala förhållanden.