Intervention vid tidiga kontaktstörningar

lnteraktionell diagnostik och samspelsbehandling

Abstract

Sedan 1978 har man på Viktoriagården i Malmö (en självständig avdelning inom Barn- och Ungdoms­psykiatriska kliniken i Malmö) utvecklat en behandlingsmodell för att bearbeta störningar i sam­spelet mellan mor och späda/små barn. Under perio­den 1983-93 remitterades mer än 200 barn för samspelsbehandling. Denna artikel bygger på en delstudie av 68 barn vilka uppvisat kliniska tecken på kontaktstörning. Samtliga har fått samspels­behandling tillsammans med en förälder.

Författarna ser kontaktstörning som ett brett deskriptivt begrepp och påpekar att tecknen på kontaktstörning hos små barn ofta är ospecifika och bäst kan förstås genom de mönster de bildar och i ljuset av de relationer barnet har. Resultaten av samspelsbehandlingen visar på den centrala bety­delsen av tidig upptäckt och behandling. Av de barn som remitterats före 18 månaders ålder hade nästan samtliga en normaliserad kontaktutveckling vid behandlingstidens slut. Hos barn som kom till behand­ling mellan 18 månader och 7 års ålder kvarstod pro­blemen i stor utsträckning efter det att behandlings­arbetet avslutats.