Temaledare: Handikappforskningen utvecklas

Abstract

Den miljörelativa handikappdefinitionen har stimulerat till en förnyad forsknings­aktivitet. Då handikapp antas bero av både individuell funktionsnedsättning och miljöns krav öppnas ett brett spektrum av fruktbara frågeställningar inom många vetenskapsområden.
Centralt står frågor om faktorer och processer som gör att funktionsnedsätt­ningar blir till handikapp liksom möjligheterna att kompensera funktionsbortfall hos en individ - psykologiskt, socialt, medicinskt eller tekniskt. Hur funktions­förmågan kan förbättras genom träning och rehabilitering resp hur presta­tionskrav kan minskas genom miljöanpassning eller social förändring är andra intressanta målområden för kunskapsutveckling.
En mer problematisk konsekvens av den breda ansatsen är att forskning måste bedrivas inom många olika fakulteter, discipliner och institutioner - medicinska, tekniska, beteende- och samhällsvetenskapliga, humanistiska. Ämnesfördjupningen och den specialiserade kunskapen är en förutsättning för kvalitet, men detta medför samtidigt risk för splittring som kan göra handikapp­forskningen svag, ineffektiv och utan egen hemvist och organisatorisk förank­ring inom forskningsorganisationen.