Logopeden och läpp-käk-gomspaltpatienten

Abstract

Läpp-käk-gomspalt är en av våra vanligaste missbildningar, ca 2 på tusen födda barn. Antalet ökar dessutom om man tar med de mikroformer av LKG vilka upptäcks senare, först när talet kommer igång. Flertalet av dessa barn förefaller uppvisa talavvikelser. Att födas med LKG är idag annars inte att betrakta som något större handi­kapp, då hjälpen vanligen sätts in mycket tidigt. Teamet kring patienten hjälper till att i stort nor­malisera såväl utseende som funktion inklusive talkvaliteten. Vägen dit kan dock vara lång/be­svärlig. Logopederna är ofta teamets förlängda arm vid den första kontakten med föräldrar och barn på 88. Via logopeden kan tidig stimulans av läppar och tungspets initiera ett normalt rörelse­mönster i talapparaten- en förutsättning för nor­malt tal. Tidigt insatt talterapi kan lösa ett felaktigt talmönster innan det hunnit bli etablerat. Detta tjänar alla på, inte minst patienten själv, som slip­per en senare, ofta långdragen talbehandling