Logopedens arbete med vuxna utvecklingsstörda

Abstract

I och med omsorgslagen 1967 gavs alla utveck­lingsstörda lagstadgad rätt till undervisning och sysselsättning. En ny omsorgslag kom 1986 och den bygger vidare på principer som helhetssyn, integritet, medinflytande och individualisering. Många utvecklingsstörda har brister i sin förmåga att kommunicera som negativt påverkar deras möjligheter till bl a medinflytande och normalise­ring.
Av de utvecklingsstörda har ca 70 % tal- och språkstörningar. Av de gravt utvecklingsstörda har ca 90 % tal- och språkstörningar (5). Graden och arten av tal- och språkhandikapp är inte di­rekt korrelerat till grad och art av utvecklingsstör­ning. Detta kan bero på att förståndshandikappat i sig ger en språklig försening, men att en talska­da kan finnas utöver detta. En talskada drabbar hjärnans förmåga att neurologiskt-motoriskt koppla och omkoppla språkliga signaler. En tal­skada kan vara kopplad till tilläggsdiagnosen CP­ skada men kan finnas utan att något rörelsehin­der föreligger. Det finns idag stora kunskaper hos logopeder att diagnostisera tal- och språkrubb­ningar. Diagnostiseringen som i allmänhet bygger på neuropsykologisk/neurolingvistisk grund, tar hänsyn till vad man idag vet om hur hjärnan byg­ger upp ett språk och hur olika språkstörningar yttrar sig. Den språkliga utredningen leder inte bara till en diagnos utan gör det möjligt för logo­peden att ge en individuellt anpassad behandling.