Uförhet (invaliditet) og dödelighet blant seksualforbrytere

Abstract

Norska män som under åren 1970-74 fick sin första samhällsreaktion på ett sexualbrott har följts till utgången av 1983 med en undersök­ning om deras risk för yrkesmässig invaliditet och förtidig död. Undersökningen visar att fler sexualbrotts­lingar har fått invaliditetspension än andra män i samma ålder. Frekvensen är 2,5 gånger högre. Sexualbrottslingarna pensioneras tidigare i li­vet. Deras pensionspoängtal blir lägre och deras pensionspoäng färre. Detta indikerar tidi­gare lägre arbetsinkomster och yrkesaktiva år. Ett stort flertal av sexualbrottslingarna har förtidspensionerats på bas av psykiatriska dia­gnoser och/eller beteendestörningar. Det är rimligt att anta att samma diagnoser och stör­ningar ligger bakom såväl sexualbrottet som förtidspensioneringen. Kort sagt: man har att göra med en grupp män som är psykiskt och beteendemässigt invalidiserade från relativt ti­dig ålder.
Det finns en viss överdödlighet bland de tidi­gare sexualbrottslingarna om man jämför med normalbefolkningen av män. Överdödlighet är mest markant bland yngre där den registrerade dödligheten är dubbelt så stor som förväntat. Bland diagnoserna på dödsbevisen dominerar dödsfall i samband med någon form av våld, såsom suicid, olyckor och andra förhållanden, särskilt med relation till alkohol- och narkotika­ missbruk.
Tidigare sexualbrottslingar är en socialmedi­cinskt utsatt grupp som i ett välfärdssamhälle torde behöva ekonomiskt och annat stöd.