Att flytta till institutionen i slutet av livet

Det långsiktiga perspektivet

Abstract

Sannolikheten att sluta livet på åldersinstitution är utgångspunkten för denna studie. Bland gamla som slutar sina liv på institution är över­vikten stor för kvinnor, aldrig gifta, lågutbildade, barnlösa och personer ur arbetarklassen. För­bättrade livsvillkor och hemhjälp mm gör att de kommer till institutionerna allt senare i livet och bor där allt kortare tid, men i princip är mönst­ren desamma idag, som för 100 år sedan.
Man kan även notera att känslor av ensamhet och svag familjeförankring bland många institu­tionsboende tycks vara livsmönster etablerade långt före inflyttningen. Detsamma gäller bris­tande hälsa och önskan att tillbringa sina sista dagar på institution, vilket är vanligare i denna grupp. Detta reser frågor om valfrihet och om en ensidig inriktning av äldrepolitiken på "kvar­boende" alltid är det bästa.

Artikeln bygger på material och data insamlade inom ramen för det nordiska projektet Åtgärder inom bostads- och servicesektorn för äldre, som drivs av Nordiska rådet. En utvidgad rapport publiceras senare i år; här presenteras bara en mindre del av resultaten. Mary-Ann Bengtsson vid Dalby Vårdcentral har givit värdefull hjälp med datainsamlingen.