Prevention av olycksfall hos barn och äldre

Praktiska erfarenheter från ett kommunområde i Skaraborgs län

Abstract

Olycksfallen utgör ett betydande samhällsmedi­cinskt problem. Skador/olycksfall är den vanli­gaste dödsorsaken före 50-års ålder i Sverige. I den av Socialstyrelsen framlagda HS-90 ut­redningen framhålls det att olycksfallen bör ges hög prioritet när det gäller aktiva förebyggande åtgärder (SOU 1981: 2).
Olycksfall drabbar såväl den enskilde indivi­den, primärgruppen som samhället. Ett allvar­ligt olycksfall är en mänsklig tragedi för den skadade och dennes familj. Vården av alla som skadats pga olycksfall innebär dessutom stora kostnader för samhället. De flesta olycksfallen är helt onödiga - de går att förhindra med lämpliga insatser. Olycksfall är särskilt bra att arbeta med, då förloppet är ögonblickligt, till skillnad från tex tumörsjukdo­marnas ofta långsamma utveckling.
Vissa resultat från det av Hälsovårdsenheten i Skaraborgs län drivna olycksfallpreventiva pro­jektet i Falköpings kommun har tidigare redovi­sats i SMT. I denna artikel beskrivs några resultat av olycksfall hos barn och äldre samt hur den er­hållna kunskapen praktiskt kan tillämpas i ett lokalt avpassat åtgärdsprogram.

Artikeln är en bearbetning av ett föredrag hål­let vid Svensk socialmedicinsk förenings höst­möte 1982.