Trafiksäkerhetsforskning med människan i centrum

Författare

  • Kåre Rumar

DOI:

https://doi.org/10.62607/smt.v60i8-9.58965

Abstract

Huvudbudskapet i denna artikel är att vägtrafi­ken är ett system - ett samspel mellan kompo­nenterna människa - fordon - vägmiljö och samhälle. Man får inte betrakta komponenterna isolerat. Det är samspelet dem emellan - systemfunktionen - som bör vara föremål för vår forskning. Den dimensionerande faktorn i detta samspel är ofta människan med sina nedärvda begränsningar.
I artikeln berörs huvudsakligen möjligheterna att förebygga olyckor (precrash-fasen). Männi­skan är den svaga länken även då det gäller skadeeffekterna (crash-fasen) och möjligheter­na att laga skador (post-crash-fasen). Även i dessa avseenden kan forskningen bidraga till minskat lidande, minskade sociala och ekono­miska effekter av trafikolyckor.

Författarbiografi

Kåre Rumar

Kåre Rumar gjorde sin doktorsavhandling på siktbetingelser i mörkertrafik i Uppsala 1969. Han var bitr professor i psykologi fram till 1976 då han blev forskningschef vid Statens väg- och trafikinstitut i Linköping.

Downloads

Publicerad

1983-10-01

Referera så här

Rumar, K. (1983). Trafiksäkerhetsforskning med människan i centrum . Socialmedicinsk Tidskrift, 60(8-9), 435. https://doi.org/10.62607/smt.v60i8-9.58965

Nummer

Sektion

Tema: Bättre trafiksäkerhet!