Vad händer med existerande institutioner?

Abstract

Det vanliga påståendet om att ingenting händer inom svensk psykiatri är inte sant. Antalet inne­liggande patienter vid de svenska mentalsjuk­husen har minskat från 27000 till 17000 på en 10-årsperiod. Den aktuella minskningstakten är mellan 1 000 och 2 000 patienter per år. Antalet tvångsvårdade har mer än halverats sista de­cennierna. Under samma tid har antalet öppen­vårdskontakter mångfaldigats, särskilt hos skö­tarpersonalen i form av kontaktmannaskap.
Trots den kraftiga minskningen av antalet pa­tienter vid mentalsjukhusen har personalen vid dessa ökat i antal. Om inte en omfördelning av personalen sker ut i samhället finns en risk för bakslag för psykiatrins utveckling. Om patienten lämnas utan nödvändigt stöd och behandling ute i samhället kan trycket på slutenvården åter komma att öka.
Konsekvensen av en förändrad vårdorganisa­tion blir omfattande för mentalsjukhusen. För­ändringarna måste därför ske successivt. De personella resurserna som är bundna vid sjuk­husen måste frigöras för att i stället stödja och behandla psykiatriska hjälpbehov ute i samhäl­let och i alternativa vårdformer.