Babels hus efterspel

Abstract

Om sjukvården mår bra av att diskuteras i ro­manform, därom kan man ha olika åsikter. Vad man vinner i inlevelse och konkretion kan man förlora på sakplanet. Min mening är den att ro­manformen har ett övertag om man jämför med teater, film och tv. Dessa konstarter är nästan totalt beroende av inlevelse och gestaltning me­dan romanen kan kosta på sig ganska långa resonerande partier. Betänkanden och fack­prosa har sin styrka just på sakplanet, men de blir ofta tråkiga och snöpta. De kan också bidra till att fragmentisera en verklighetsbild. Ro­manen har sin största styrka i att den försöker skapa helheter om än på ganska lösa boliner.
Det viktigaste är till sist att alla inblandade, personal som patienter, får föra en fri diskus­sion om den del av samhällsappaten som berör oss alla inpå skinnet.