Samarbete mellan försäkringskassan och primärvården

Några kritiska kommentarer med avslutande funderingar om den framtida utvecklingen

Abstract

Under 1970-talet har i Sverige växt fram ett ökat samarbete mellan de olika former av vård och omsorger som finns ute i människornas när­samhälle.
Bland initiativtagarna och pionjärerna i detta samarbete märks försäkringskassan men också kommuner och landsting liksom socialstyrelsen och olika vetenskapliga institutioner.
Den optimism som inledningsvis präglade planeringen har infriats såtillvida att såväl bred­den på samarbetet som antalet olika samarbets­former visat en aktningsvärd tillväxt. Eventuella förväntningar om att samarbetet skulle förändra vården och dess arbetsmetoder torde dock i hu­vudsak kommit på skam. Man har också börjat att mer uppmärksamma samarbetets "kostna­der" - i konferenstid och annan resursåtgång, som kan minska tiden för individuella vårdin­satser. Det har därvid blivit mer uppenbart att det krävs en bättre precisering av när och hur samarbete bör komma till stånd.