Psykiska och sociala problem för tonåringar med långvarig kroppslig sjukdom

Abstract

Ett av de viktigaste framstegen i sjukvården under senare decennier har varit ökade insikter i psykologiska mekanismer och psykologiska konse­kvenser vid sjukdom och handikapp. Den vetenskapliga utvecklingen har bidragit till detta inte minst genom att precisera begrepp som primärt kontra sekundärt handikapp, sekun­därvinstsyndrom, sjukroll, hospitaliseringseffekter etc.
Dessa olika begrepp har sedan varit utgångspunkt för praktiska föränd­ringar inom olika områden. Uppmärksamheten på sjukrolls- och hospi­taliseringseffekter har medfört en radikal omstrukturering av psykiatrin, bemästrande av sekundära handikapp har varit en huvudfråga inom rehabiliteringen osv. Inom barnmedicinen finns ett stort och praktiskt intresse för psykologisk handläggning och psykologiskt klimat (vilket bl a belyses i en artikel av Lisper och medarbetare i detta nummer). Inom åldringsvården är ett centralt problem just nu hur mycket av demen­serna, de psykiska avtrubbningstillstånden, som är "falska" dvs beroen­de av den psykologiska och sociala situationen.
En serie artiklar i detta nummer av SMT behandlar motsvarande frågor inom ett sällan uppmärksammat område, situationen för tonåringar med långvarig kroppslig sjukdom.