Människosyn och sinnessjukvård

Hospital och hospitalsläkare i Sverige under senare delen av 1800-talet

Abstract

Ingemar Nilsson skildrar en period av stark för­ändring när det gäller sättet att se på och att ta hand om sinnessjuka. Den innebar en övergång från ren förvaring till aktiva åtgärder för be­handling, från uppfattningen att sinnessjukdom var obotlig till diagnos och försök till anpassad terapi. Utvecklingen ses som ett uttryck för rå­dande värderingar och institutionernas snabba tillväxt som en följd av den samtidiga omvand­lingen från agrarsamhälle till urbaniserad in­dustrialism.