Kriminalpolitiken ändrar kurs?

Abstract

I Sverige brukar vi berömma oss av att ha ett ganska hyggligt straffsystem. Internationellt har vi rykte om att vara ett kriminalpolitiskt före­gångsland. En strid ström av besökare från and­ra länder hedrar oss med studieresor. Ofta tror de att det finns principiella skillnader mellan våra och deras metoder att bestraffa lagbrytare. De mer klarsynta inser emellertid att den stora skillnaden ligger i att vi håller oss med en lägre straffnivå än de flesta andra, men att våra meto­der är likartade. Vi bötfäller folk, kontrollerar dem i frihet eller låser in dem. Sätten att legiti­mera verksamheten är också i stort sett de­tsamma.
På det här området har 1900-talets utveckling präglats av en allt större individualisering av straffsystemet. Grovt uttryckt har man sökt or­sakerna till lagbrott i defekter hos lagbrytaren och trott att dessa skulle kunna rättas till genom individuellt valda och avpassade påföljder. Brottsligheten skall vårdas bort hos individerna. Det låter ju humant och progressivt. Mot ovanstående bakgrund skildrar Sten Heckscher möjliga förändringar av kriminalpoli­tiken.