Kontroll av underklassen

Abstract

Försvarslöshetsbestämmelserna i Sverige in­nebar att icke besuttna vid risk av tvångs­arbete måste binda sig vid årstjänst och här­igenom erhålla laga försvar av sin husbonde. För de försumliga inrättades korrektionsan­stalter och arbetskompanier vid pionjärkårer, men de felandes stora antal gjorde att kapa­citeten ej förslog. Efter utredning och debatt under 1820-talet utsträcktes tjänstetvånget ytterligare i en förordning 1833, som efter stark kritik redan 1846 ersattes av en mildare stadga. Författarens punktundersökning av tillämpningen visar att för övrigt oförvitliga arbetslösa inte i någon större utsträckning drabbades av straffbestämmelserna, medan de som straffats för brott råkade ut för hårda följder.