Gunnar Inghe og norsk sosialmedisin

Noen grunnleggende problemer for sosialmedisinen overfor en stadig mer ekspansiv sosialpolitikk

Abstract

Gunnar lnghe har utvidgat den rena epidemiologiska/etiologiska forskningstraditionen till att omfatta sammanhangen mellan sjukdom, fattigdom, hälsomässiga och sociala åtgärders effekter och särskilt utsatta sociala gruppers villkor. Genom detta har han dirigerat socialmedicinen mot socialpolitikens grundproblem. Där står den idag, i litet format men inför stora förväntningar och betydande samhällsproblem. Det är, framhåller Per Sundby i nedanstående artikel, en problematisk position i skärningspunkten mellan stora förväntningar, delvis politiskt-ideologiska grundproblem och egna inneboende inre svagheter.
Men socialmedicinen har också ett eget ideologiskt orienteringsproblem. Skall den utvecklas till en specialitet eller i första hand bli ett allmänt bidrag till all medicinsk praxis. Socialmedicinska uppgifter finns överallt i dagens medicinska arbete. Deras lösning kräver en god tid med patienten, en långvarig uppföljning av behandlingen och god kännedom om familjen och lokala förhållanden. Den viktigaste förutsättningen för att bättra den socialmedicinska servicen är att läkare och andra får möjligheter att ta på sig dessa uppgifter.