Samtal kring föräldrautbildningen.

Abstract

Det har förts en mycket intensiv debatt kring frågan hur vi skall kunna skapa ett barnvänligt samhälle. Förutom att bygga ut förskolan och förkorta arbetstiden så att det blir möjligt för föräldrar att både kunna arbeta och vara mer tillsammans med barnen samt att förkorta barnens vistelsetider på dagis har kravet på föräldrautbildning förts fram som en viktig bit i barnomsorgen. Föräldrautbildningen kan alltså betraktas som något av en kvalitetsfråga. Den står inte på egna ben men tillsammans med andra åtgärder har vi förhoppningen att föräldrautbildningen skall leda fram till det vidgade sociala kontaktnät som Rita Liljeström talar så mycket om. Det finns många frågor man vill ställa och få svar på när det gäller hur en föräldrautbildning tillgänglig för alla egentligen skall utformas. Är föräldrautbildning över huvud taget ett bra ord att använda? På vilket sätt skall föräldrar träffas? Är det samhällets organ som barnavårdscentralen, BB, mödravården, förskolan, fritidshemmet, skolan osv som skall förmedla föräldrautbildning? Vilken roll kan folkrörelserna spela? Vilka yrkesgrupper är bäst lämpade att förmedla föräldrautbildning - skall det vara psykologer och experter eller skall det utgå från föräldrarna själva och de naturliga yrkeskategorierna som redan finns? Är det tillåtet att förmedla grundläggande värderingar i föräldrautbildningen och vilka skall de i sådant fall vara? Något av detta har kommit till uttryck i det följande samtalet mellan barnavårdsläraren Berith Berg-Lindberg från Lund, departementssekreteraren Sten Svensson i Socialdepartementet som också är huvudsekreterare i Barnomsorgsgruppen, ombudsman Bengt Hedenström, ABF, psykologen Kerstin Sjöblom i Familjestödsutredningen, bibliotekarien Britt Isaksson som planerar föräldrautbildning inom TRU, samt Barbro Spörndly som är sekreterare inom Barnomsorgsgruppen.