Kontaktmönster i psykiatrisk öppen vård

En studie av fördelningen av patientkontakter i psykiatriskt teamarbete

Abstract

En psykiatrisk klinik etablerades i Skövde 1973 som en försöksverksamhet med inriktning på lagarbete och engagemang av olika personalkategorier i den öppna psykiatriska vården. En undersökning har genomförts beträffande utvecklingen av detta lagarbete.
Patientmaterialet har huvudsakligen varit ett neurosklientel. Cirka 1/3 av patienterna behandlas med ko-terapi. Patienterna kunde fördelas så att vårdpersonalen engagerades i cirka 1/5 av alla fall, psykologer och kuratorer tillsammans i hälften av fallen och läkarna i något mer än hälften av fallen. Ensamterapifall fördelades till 10 % på vårdpersonalen, 37 % på psykologer-kuratorer, 54 % på läkare.
Återbudsfrekvensen var generellt ringa och med små relativa skillnader mellan olika personalkategorier - möjligen en antydan till något fler återbud för patienter som fördelats på icke-läkare. Resultaten stöder antagandet att teamarbete kan förbättra kontinuiteten: i samtliga fall av ko-terapi kunde behandlingen under follow-up perioden genomföras med kontinuerlig kontakt med åtminstone någon av de primära terapeuterna. Ett antagande att lagarbete automatiskt skulle karakteriseras av samarbete mellan personal med olika referensramar kunde inte bekräftas. I rapporten anvisas även behovet av fortsatta undersökningar av lagarbete i öppen psykiatrisk vård.