Medicinske problemer hos sosialhjelpsmottakere

Sosialmedisinsk undersokelse av befolkningen i et saneringsstrok

Abstract

I denna artikel redovisas en undersökning av sociala och medicinska problem hos den vuxna befolkningen i ett saneringsområde i Oslo. Området kännetecknades av sämre inkomst-och bostadsförhållanden än för Oslo i genomsnitt. Undersökningsresultatet tyder på att befolkningens sociala och socialmedicinska behov och rättigheter är tillgodosedda i mycket begränsad utsträckning. Ca 23 % av de undersökta bedömdes fylla krav på förtidspension ("invalidpension") men endast ca 9 % åtnjöt en sådan pension. Den socialmedicinska uppsökande verksamheten resulterade också i en kraftigt ökad efterfrågan på social service. Den undersökta befolkningsgruppens kontakt med det sociala distriktskontoret ökade sålunda med 77 % de tolv första månaderna efter undersökningen. Ett genomgående fynd var den samtidiga förekomsten av sociala och medicinska problem. Undersökningen pekar på nödvändigheten av ett nära samarbete mellan socialvård och hälsovård för att hjälpa denna klientgrupp. Särskilt synes det vara behov för en god psykiatrisk service för klientgruppen ifråga. Undersökningen är genomförd vid Institutt for sosialmedisin vid universitetet i Oslo där Rolf Hanoa är vitenskapelig assistent.