Socialmedicinen - sin egen multiproblempatient?

Abstract

Socialmedicinen spelar för närvarande triangel i den medicinska orkestern dvs ett instrument som sällan används, nästan ingen hör och som kompositören - Socialstyrelsen eller universiteten - lika gärna kan bortse från, då det önskade helhetsintrycket inte mycket påverkas av dess medverkan, hävdar i nedanstående artikel Erik Allander, docent i socialmedicin vid Karolinska institutet.
Socialmedicinen måste försöka återerövra djup genom att konsolidera vissa bestämda avsnitt av sin profil. Önskan och till och med tron på att kunna göra det mesta, gör sig ovanligt dåligt i den nutida komplicerade världen. Vad socialmedicinen här skulle behöva för att stärkas vore en specialisering i några av de följande ämnena: administrativ medicin, sjukvårdsstatistik, preventiv medicin, epidemiologi, vitalstatistik eller klinisk socialmedicin, gärna med olika preciseringar. Den kliniska socialmedicinen måste härvid ha en fastare och bredare förankring i sjukvården genom att speciella tjänstekonstruktioner, vi kan kalla dem socialkliniker-tjänster (socialmedicinare, socialdermatologer, socialoftalmologer etc), inrättas.