Regional fluorprofylax utan vattenfluoridering

Abstract

Kariesprofylax genom olika former av lokal fluoridbehandling fick större omfattning först under 1960-talet. Ehuru dricksvattenfluoridering torde ge de mest manifesta resultaten, har även andra metoder för fluortillförsel - enskilt eller kollektivt - visat sig vara av stort värde; man beräknar sålunda, att vårdbehovet inom skoltandvården genom fluorprofylax kunnat minskas med mellan 30 och 50 procent. En behandling av skolbarnens tänder genom munsköljningar med fluoridlösningar bör därför betraktas som ett led i den systematiska behandlingen inom den organiserade skoltandvården. I nedanstående artikel presenteras lämpliga riktlinjer för en sådan behandling. Bl a diskuteras behandlingsformer, lämplig personal samt frågan om deltagande i fluoridsköljningarna bör vara ett villkor för ett deltagande i den kostnadsfria tandvården.