Människosyn och stadsplanering

Abstract

Stadsplaneringen i vårt land har dominerats av uppfattningen att miljön endast utgör en passiv bakgrund till manniskans utveckling. Ett tillfälligt avbrott utgjorde 40-talets idéer om grannskapsplanering. De övergavs emellertid alltför snabbt för den tekniska och ekonomiska utvecklingens krav. En påtaglig konsekvens härav blev den långtgående funktionella uppdelningen av staden.
En annan grundsyn är ,att den fysiska miljöns utformning påverkar den sociala miljön och att människan utvecklas i ett samspel med både den fysiska och den sociala miljön. Individen hämtar information och verklighetsorientering ur sin omgivning och ur de personkontakter miljön möjliggör. Mot den bakgrunden blir det viktigt, att planeringen inriktas på integration och stimulans till personkontakter. Det hävdar de tre unga stockholmsarkitekter, som har skrivit nedanstående artikel.