Barn- och ungdomsvård i frivilligt samarbete

Abstract

Barnavårdslagen är bättre än sitt rykte. Den gör det möjligt att arbeta förebyggande individuellt, familjecentrerat eller med åtgärder, som kan påverka den sociala miljön. Den ger också möjlighet att skydda barn från misshandel, liksom till individuellt stöd istället för straffpåföljd för unga lagöverträdare. Det mest väsentliga, när det gäller att förändra socialvården inifrån är, att befria den från de gamla stela, formaliserade åtgärdsformer, vars värde bestämdes av att de fyllde administrativa behov av kontroll och juridisk laguppfyllelse. Det är tack vare dessa ritualiserade arbetsformer, som vi idag inte vet mer om våra åtgärders verkan än när vi började med dem. Lagen utgör emellertid inte något som helst hinder för vilka vettiga insatser man än vill vidta: under förutsättning att man vet v a d man vill göra och v a r f ö r man vill göra det, hävdar Ruth Wächter, förste socialinspektör vid Stockholms barnavårdsnämnd.
Ruth Wächter redovisar i denna artikel också en del av det utvecklingsarbete rörande barna-och ungdomsvården, som bedrivits vid barnavårdsnämnden.