Tillämpningen och tolkningen av 25 § barnavårdslagen

Några synpunkter

Abstract

En livlig debatt har på senare år förts om tvångets ställning i socialvården. Starka röster har höjts för att de sociala nämnderna skall befrias från tvångsbefogenheterna bl a av behandlingspsykologiska skäl. I denna situation är det särskilt angeläget att kartlägga hur lagstiftningen om tvångsåtgärder tillämpas ute i socialarbetet. En rad fältundersökningar vid Juridiska institutionen i Lund har ägnats sådana frågeställningar. Resultaten synes ge vid handen att den nuvarande lagstiftningen ofta tolkas påtagligt "extensivt'', dvs tvångsåtgärder tillämpas utan att detta har ett säkert stöd i lagen. Undersökningarna visar också att lagtillämpningen icke är enhetlig.
En granskning av följderna av denna "extensiva" lagtolkning visar en rad uppenbara nackdelar.