Rapport från ett behandlingshem

Abstract

Ett behandlingshem inom den psykiska barna-och ungdomsvården beskrives kortfattat och resultaten av en enkel efterundersökning av behandlingsresultaten redovisas beträffande de patienter som vårdats vid behandlingshemmet åren 1962-1969. Klientelet utgörs av genomgående svårt psykiskt störda barn med rik symtomflora och lång tids oförmåga att fungera i familj, kamratkrets och skola. Vid bedömning efter utredning på barnpsykiatrisk klinik har man ansett att samhället utöver behandling på behandlingshem saknat adekvata behandlingsresurser. Ur dessa synpunkter torde behandlingsresultaten med 63 % socialt fungerande ungdomar vid efterkontroll kunna försvara de utan tvekan mycket höga kostnader, som är förbundna med denna vårdform. Det har också visat sig att de terapeutiska åtgärder som insatts beträffande patienternas familjer i flera fall medfört att tidigare arbetsoförmögna föräldrar kunnat varaktigt återgå till arbete. Behovet av ytterligare resultatredovisningar med förbättrade bedömningsinstrument påpekas som en väsentlig faktor för den framtida planeringen av en utbyggd vårdorganisation. Värdet av "professionella" fosterhem som komplement till nuvarande vårdresurser inom den psykiska barna- och ungdomsvården framhålles. Uppsatsen utgår från den barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid regionsjukhuset i Örebro, där Ullastina Adolfson och Siv Karlsson är psykologer, Ann Bolinder och Kerstin Lundström kuratorer samt Bengt Rundberg överläkare.