Socialläkarverksamheten i Västerås

Abstract

Den ensamme socialläkaren i landsorten arbetar under förhållanden som i många stycken skiljer sig från vad som gäller i universitets- och storstäder. Betingelserna för medicinsk medverkan i socialvårdsarbete skiftar också i olika kommuner och utformningen av socialläkarens arbete får en tendens att bli slumpartad. Kan riktlinjer för socialläkarens kompetensområde utarbetas eller bör man finna nya organisationsformer. Socialläkarverksamheten i Västerås redovisas jämte några reflektioner, baserade på erfarenheter därifrån.