Barnpsykologisk rådgivningsbyrå?

Ett försök till uppdelning av patienter på barnpsykiatrisk mottagning i fall för barnpsykiatrisk klinik och fall för rådgivningsbyrå.

Abstract

Sedan konsultfall från andra kliniker uteslutits klassificerades ett patientmaterial från barnpsykiatriska kliniken vid Umeå lasarett i en medicinsk-psykiatrisk grupp, d v s barn i behov av en medicinsk utredning och/eller vård och en psykologisk grupp. d v s barn i behov av utredning/behandling av kurator och psykolog men möjlighet till enkel läkarkonsultation. Cirka 40 % av materialet bedömdes som
hörande till den senare kategorin. En ytterligare analys tyder på att det kliniskt knappast är möjligt att särskilja de båda materialen. Detta innebär att det först efter en psykiatrisk-medicinsk bedömning finns möjlighet att taga ställning till huruvida ett fall är att betrakta som medicinskt-psykiatriskt eller psykologiskt. Då det gäller ett material av detta slag torde därför en självständig psykologisk verksamhet ej ge den trygghet för föräldrar och barn som man måste kräva. Lika klart är emellertid att en stor del av de barn, som söker på lasarettets rådgivningsbyrå, kan hänvisas till en självständig psykologisk enhet för fortsatt utredning och behandling.
Undersökningsresultatet visar, sammanställt med andra aktuella undersökningar om det barnpsykologisk-barnpsykiatriska vårdbehovet, att det är nödvändigt att bygga ut den barnpsykologiska verksamheten, dock med bibehållande av den barnpsykiatriska institutionen som basorganisation. En förutsättning därvid är att ett intimt samarbete mellan psykiatrisk och psykologisk instans etableras.