Sjukförsäkringen i brännpunkten

Abstract

Det blir alltmera tydligt att arbetsgivarna felbedömde betydelsen av de yrkanden i sjukförsäkringsfrågan som fördes fram av motparten vid de centrala avtalsförhandlingarna 1962 och 1964. Hade man då kunnat förena sig om något sådant som en gemensam utredning om sjukförsäkringen skulle det i dag ha funnits materiel till förfogande som nu saknas. Allt som allt synes så många svårigheter och risker redan i förväg kunna med säkerhet förutses, att beslut om borttagande av karensdagarna enligt förslaget ej borde komma ifråga. Helst bör denna fråga trots allt lösas förhandlingsvägen. Om så icke kan ske fordras i varje fall en grundlig utredning till ledning i arbetet för en genomförbar förbättring av sjukförsäkringen