Historisk översikt över svensk lagstiftning till skydd och stöd för barn och familj

Abstract

Speciella samhällsåtgärder i syfte att hjälpa värnlösa eller eljest vårdbehövande barn är i Sverige av sent datum. I vårdavseende jämställdes barnet i äldre tider med den vuxne. Fattigvård var i allmänhet den enda form av hjälp, som kunde komma ifråga. Före kristendomens införande var det släkten, som hade skyldighet att försörja sina nödställda medlemmar. De svenska landskapslagarna fastställde släktingarnas rätt "att framom främmande få taga till sig den som icke förmådde sköta sig själv och i vederlag få dennes egendom". Några av svealagarna ålägger barnet att försörja sina åldriga och sjuka föräldrar. Detta blev också landslagens ståndpunkt. Medkänslan för de fattiga synes således i det hedniska samhället icke ha sträckt sig längre än till släktingar. Långsamt utbredde sig emellertid vårdförpliktelsen.