Folkökning och barnbegränsning i Indien

Abstract

Indien kan inte sägas höra till de underutvecklade länderna, när det gäller produktionen av befolkningsstatistik. Rapporteringen av födslar och dödsfall är visserligen ofullständig, men det har gjorts mängder av stickprovsundersökningar, mestadels av god kvalitet, för att belysa bland annat fruktsamhetsförhållandena. Vad som framför allt gör att man vet en hel del om befolkningsförhållandena är emellertid de vart tionde år företagna folkräkningarna. Så vitt en utomstående kan bedöma är de av mycket god kvalitet. Det tas ofta för givet att en stor folkmängd och en snabb folkökning utgör ett hinder för ett lands möjligheter till ekonomisk utveckling. Fullt så enkelt är det dock inte. För det första måste man skilja mellan folkmängdens storlek och folkökningen. Ett land kan vara tätt befolkat och ha en obetydlig folkökning, men det kan också vara glest befolkat och ha en kraftig folkökning. Det är kombinationen av stor folktäthet och stark folkökning, som i allmänhet vållar de största problemen.