Beständig ojämlikhet i välfärdsstaten?

En teoriillustrerande ansats för att synliggöra ojämlikhet i det sociala arbetes praktik

Abstract

Ojämlikhet och fattigdom utgör centrala utmaningar för den svenska välfärdsstaten i en tid av ökade levnadskostnader och skärpta villkor i trygghetssystemen. Denna artikel syftar till att utveckla ett praktiknära analytiskt stöd för att förstå hur ojämlikhet formas och reproduceras inom socialt arbete. Med utgångspunkt i två empiriska studier baserade på intervjuer med 38 yrkesverksamma inom kommunal arbetsmarknads- och bostadspolitik analyseras hur organisatoriska villkor påverkar socialarbetares handlingsutrymme och interventioner. Analysen tar stöd i Charles Tillys teori om beständig ojämlikhet och belyser mekanismerna exploatering, möjlighetsansamling, emulering och anpassning. Resultaten visar hur ojämlikhet produceras i mötet mellan medborgare och välfärdsinstitutioner genom kategoriseringar, resursfördelning och legitimerande berättelser. Artikeln bidrar med en begreppsapparat för kritisk reflektion och betonar behovet av ett gemensamt språk mellan forskning och praktik för att synliggöra och motverka ojämlikhet i socialt arbete och främja mer jämlika välfärdsinsatser framöver.