Ungdomsvårdsproblemen

Vård utom ungdomsvårdsskola - organisation och principer – ett statligt betänkande

Abstract

Att ungdomsvårdsskoleorganisationen allvarligt sviktat i sina vårdnads- och behandlingsuppgifter har varit uppenbart sedan minst 10 år tillbaka. Skilda utredningar har visat att sen resultatet med avseende på klientelets återanpassning till samhället varit allvarligt dåligt och därtill tenderat att försämras i det att återfallsfrekvensen inom en 5-årig katamnes stigit från bortemot 38% i slutet av 40-talet till bortemot 75% under senare delen av 50-talet. Endast med förbättrade behandlingsmetoder kan man förvänta bättre resultat. Två statliga utredningar, till vilka snart kom en tredje, tog itu med dessa uppgifter. Att ej mindre än tre utredningar arbetat parallellt på ett så pass begränsat vårdområde som ungdomsskolevårdens, får väl tagas som ett uttryck för ett livligt intresse, men knappast som ett uttryck för ett samlat grepp över hela problematiken från statsmakternas sida. Rent logiskt kunde det synas närmast till hands att börja med en vård, som skall föregå vård utom skola (eftervård). Emellertid hade man intrycket att vissa resultat snabbt kunde vinnas av en förbättrad eftervård och därför måste den aktuella utredningens betänkande hälsas mycket välkommet.