Långtidssjuka i våra storstäder

En socialmedicinsk analys av sjukförsäkringens 90-dagarsfall genomförd av en samarbetsgrupp inom Stockholms, Göteborgs, Malmö och Norrköpings allmänna försäkringskassor

Abstract

Angelägenheten av att inom rehabiliteringsområdet åstadkomma förbättrade förhållanden har efter hand blivit allt mer uppenbar för myndigheterna, såväl på riksplanet som lokalplanet. Ett konkret uttryck för de ansvariga myndigheternas önskan att genomföra en konstruktiv reformpolitik inom rehabiliteringsområdet utgör tillkomsten av Centrala rehabiliteringsberedningen år 1962.
Vid bedömandet av storleken och utformningen av de resurser samhället måste skapa för att fylla rehabiliteringsbehovet utgör naturligtvis orsakerna till arbetsoförmågan en väsentlig frågeställning. Emellertid har i alla de debatter som kännetecknar utvecklingen fram till dagens läge frågan om hur patientmaterialet är beskaffat erhållit en undanskjuten ställning.