"Senilavdelningar"

Abstract

För en tid sedan höll författaren till denna artikel ett föredrag om medicinska synpunkter på vården av gamla i ålderdomshemsmiljö. Därvid betonades önskvärdheten av att försöka hålla ålderdomshemmen så fria som möjligt från åldringar, vars kondition sjunkit så lågt att de var i behov av sjukhusvård. I samband därmed beskrevs hur arbetet måste bedrivas på de geriatriska avdelningarna respektive klinikerna för långvarigt kroppssjuka, där gamla av den senare typen vårdas, när de ej var i behov av remiss till akutsjukhus eller mentalsjukhus. I en epok, då man intensifierar och förbättrar geriatrisk vård och terapi och då åldern eller sjukdomens kroniska karaktär ej längre är avgörande för vad som bör göras, utan vederbörande patients aktuella status, måste det anses ej bara otidsenligt utan även opraktiskt att tala om senilavdelningar, när man planerar för sådana åldringars vård. Både begreppet kronisk och senil har en uttalad förmåga att sätta stopp för all aktivitet ej bara hos läkare utan även hos kommunalmän och politiker, som skall medverka vid planeringen av vården för de gamla.