Nyslum, betongkultur

III. Ett alternativ

Abstract

Jag har i ett par radioföredrag gjort en vidräkning med vårt bostads- och stadsbyggande. Den har säkert varit bitter för många att höra. För mig själv har den varit tecken på en besvikelse. Det behövs inga djupsinnigheter för att konstatera att om bostaden och staden, kort sagt, miljön eller ramen för vårt dagliga liv, inte är bra så kan inte heller det dagliga livet bli bra. Men hur mörk är egentligen bilden? Finns det ingen ljusning vid horisonten? Kanske kan det peka mot ett svar att se efter vad som gör att människan ständigt kommer bort i de där lamell- och höghusområdena vi bygger i dag. Vad är det som ständigt hindrar oss att bygga för människan?