Psykiskt efterblivna på ett mentalsjukhus

Abstract

De psykiskt efterblivnas vårdproblem har traditionellt ofta uppfattats såsom ett problem angående institutionsplatser. Utvecklingen går för närvarande ifrån ett sådant betraktelsesätt. Tillkomsten av externa skolformer och externa sysselsättningsmöjligheter, en förbättrad yrkesutbildning av de endast lätt eller måttligt efterblivna och en tendens att i större utsträckning tillvarataga möjligheter att skriva ut omhändertagna efterblivna till ett liv ute i samhället - allt detta är faktorer, som minskar kraven på antalet institutionsplatser. I motsatt riktning verkar emellertid de medicinska framsteg, som åt framför allt de lågtstående efterblivna givit en radikalt längre levnadstid än den, som blott för några decennier sedan i allmänhet gällde vid grav oligofreni. Trycket på institutionerna har därmed främst inflytande på vårdhemssidan, långt mindre för arbetshemmen.