Den prognostiska betydelsen av tidiga missanpassningssymtom

En efterundersökning av 154 pojkar, som vid första anmälningen till barnavårdsnämnd varit 10 år eller yngre

Abstract

Vid social missanpassning hos tonåringar står man ofta ganska maktlös, när det gäller att föreslå effektiva och konkreta åtgärder. Den individuella personligheten erbjuder i varje fall särdrag, som kan registreras, men de mekanismer, som ligger bakom de felaktiga reaktionssätten, förblir oftast gåtfulla. Det ungdomliga vanartsklientelet som grupp betraktat är så till vida bättre utforskat, och där har man trots allt en hel del väsentliga fakta att hålla sig till. Vissa av dessa data är ovedersägliga och rapporter från olika länder stämmer väl överens. Felet är emellertid, att kunskaperna ger mycket liten hjälp, när man söker handlägga det enskilda fallet.