Gruppverksamhet med alkoholister på vårdanstalt

Abstract

I 1955 års nykterhetsvårdslag trängdes den rena skyddssynpunkten undan av en annan aspekt: den samhälleliga nykterhetsvården skall bistå den alkoholskadade individen. Dessa klara verba har ställt nykterhetsvården inför frågan: hur skall man bära sig åt för att verkligen, med positivt resultat hjälpa den alkoholskadade? Därtill kommer det problemet, att lagstiftningen har tillfört nykterhetsvården ett mycket stort nytt klientel, som man tidigare ej behövt taga befattning med: klienter, som befinner sig på ett tidigt stadium av sitt alkoholmissbruk. I motsats till den gamla lagens socialt svårt missanpassade, ofta kroniska missbrukarklientel måste det nya klientelet anses vara behandlingsbart. Men på vad sätt skall vi hjälpa dem?