Data ur en undersökning av ett neurologiskt pensionsklientel i Göteborg

Abstract

En förutsättning för bättre möjligheter att komma till rätta med de långtidssjukas problem i samhället är, förutom att man känner förekomsten av hithörande sjukdomar, att man tar kontakt med de sjuka och orienterar sig om deras socialmedicinska förhållanden. När det gäller åldringspensionärerna i vårt land vet vi genom Åldringsvårdsutredningen 1956, att en mycket stor grupp, omkring 1/3 , hade avsevärda rörelsesvårigheter, ca ¼ av dessa i så hög grad att de ej kunde gå i trappor eller röra sig utomhus. En stor grupp, ca ¼, bodde ensamma och behövde tillsyn. När det gäller invalidpensionärer vet vi t. ex. genom den sammanställning av pensionsstyrelsematerialet, som redovisades av Jonsson och Widén 1958, att antalet invalidpensionärer per 1.000 av befolkningen växlade i olika delar av landet. Så kunde man klart se hur i landskap med mindre arbetstillfällen pensionstätheten var större.