Arbetsterapiens ställning och målsättning

Abstract

Arbetsterapien vid våra sjukhus synes ha en ännu något oklart definierad ställning och målsättning. Som följd härav utnyttjas dess möjligheter ofta otillräckligt eller felaktigt. Ibland utnyttjas den ej alls och man anser arbetsterapeuten vara en onödig befattningshavare på ett sjukhus. Andra gånger utnyttjas den enbart för att roa och trösta patienterna på ett schablonmässigt sätt. Även om momentet roa och trösta kan ha betydelse, måste man emellertid komma ihåg, att arbetsterapiens första uppgift är att stimulera den sjuke till egenaktivitet. Arbetsterapiens nuvarande ställning är givetvis ej något i och för sig egendomligt. Den kan jämföras med initialstadierna hos ett flertal människovårdande organisationer, som senare institutionaliserats och fått fasta arbetsnormer. Emellertid bör man observera att arbetsterapien utomlands t. ex. i England och USA har betydligt fastare position än här, och att den inom mentalsjukvården också i Sverige har många år bakom sig.