Synpunkter på socialförsäkringens medverkan i sjukdoms- och invaliditetsförebyggande verksamhet I

Abstract

I syfte att förhindra olycksfall och ohälsa i följd av arbete har alltsedan industrialismens genombrott utfärdats olika föreskrifter om minimiålder, förbud mot nattarbete samt begränsning av den dagliga arbetstiden ävensom angående skyddsanordningar. På grund av bristen på effektiv kontroll torde bestämmelserna till en början i stor utsträckning ha stannat på papperet.  Inför samordningen mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen gjordes det gällande att en samordning skulle verka avtrubbande på arbetsgivarnas intresse att vidtaga olycksfallsförebyggande åtgärder då ju olycksfallsskadorna kommer att regleras som vanliga sjukkassefall under samordningstiden.  Gentemot detta gjordes gällande, att farhågorna säkerligen vore överdrivna ty det är dock ur individens och samhällets synpunkt lika betydelsefullt att invaliditetsförebyggande åtgärder vidtages vid alla skador och sjukdomar, oberoende av om de förorsakats av arbete för annans räkning eller inte. I sjukförsäkringslagen (19 §) har intagits en bestämmelse om att "allmän sjukkassa äger med arbetsgivare som anordnar läkarvård eller vidtager andra sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter för sjukvårdsförsäkringen kunna antagas minska, överenskomma om skälig gottgörelse för arbetsgivarens ifrågavarande kostnader".