Försvar för stigande socialvårdskostnader

Abstract

Kan man diskutera socialpolitikens utveckling under senare år utan att samtidigt fästa avseende vid de partipolitiska omständigheter som avgjort besluten även ifråga om socialpolitiken i stort som smått? Det gör Paul Lindblom, rektor vid Socialpolitiska institutet i Lund, i sin bok "Är socialpolitiken för dyr?" Utredningarna har gjorts och riksdagen har fattat beslut, ibland i full enighet alla eller vissa partier emellan. Därmed borde alltså ansvaret för genomförandet vara avlyftat från de beslutande organen och i stället påbördas allas våra axlar. Så har alltså skett av det betraktelsesätt att döma som Paul Lindblom gjort till sitt.  Det gör dock ett egendomligt intryck, att författaren, vars material förklaras härleda i största utsträckning från politiska källor, i sina redogörelser konsekvent undviker de partipolitiska relationerna. Detta förhållande skapar onödig grumlighet i framställningen samtidigt som den rätt krystade "sakligheten" nog vållat författaren bekymmer. Varför inte i stället konstatera att vår socialpolitik utgjort en del av det socialdemokratiska programmet och maktutövningen sedan 25 år medan de borgerliga partierna i stort sett saknat egna alternativ. Varför säger Lindblom ingenting alls om de överinternationella rekommendationerna, som är så betydelsefulla i socialistisk doktrin?