Provinsialläkarfrågan

Abstract

Sedan 6-7 år tillbaka har provinsialläkeriets framtid som en del av den öppna sjukvårdens organisation varit föremål för stor uppmärksamhet. Den bristande rekryteringen av nya provinsialläkare har under tiden blivit alltmer påtaglig och de fungerande tjänsteläkarnas permanenta arbetsbörda och svårigheter att utfå ledighet och semester har ytterligare ökat. Det kan vara skäl att nu erinra sig diskussionsläget vid tiden för ÖHS-kommitténs förslag hösten 1957 om omedelbara åtgärder till främjande av provinsialläkarväsendets framtid, likaså kommitténs förslag i betänkande av mars 1958. Enighet rådde då liksom tidigare om provinsialläkarväsendents prekära läge och om behovet av en snabb hjälpaktion. Däremot var oenigheten fullständig i fråga om organisationens överförande till landstingen såsom patentlösning mot alla svårigheter. Läkarna vidhåller alltjämt sitt motstånd medan regeringen av allt att döma så småningom kunnat förmå landstingen att motvilligt åtaga sig huvudmannaskapet för tjänsteläkarna - på vilka villkor är ej känt.