Rättssäkerheten vid administrativa frihetsberövanden

En kritisk granskning

Abstract

Dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anförde i direktiven för ifrågavarande utredning "vad sålunda förekommit torde utvisa behovet av att reformera det nuvarande förfarandet vid administrativa frihetsberövanden. Gällande regler härom ger icke tillräckliga garantier för rättssäkerheten". Utredningsdirektiven är således rätt enkla och klara och bristerna är allvarliga. Allra allvarligast är bristerna inom barnavårdsområdet, såsom nedan skall ytterligare utvecklas närmare. Vad har då utredningen i sitt betänkande kommit fram till? Jo, att ingenting skall göras åt de missförhållanden, som existerar i första instans på barnavårdsområdet, där förvisso den kontradiktoriska principen ingalunda förekommer, och där rättspraxis är rätt vacklande. Vidare att socialdomstolar skall inrättas vid länsstyrelserna inbakade i desamma men inte fristående. Däremot att vissa områden, där medicinska vårdsynpunkter är de viktigaste, skall justeras på ett mera byråkratiskt och formellt sätt, jag avser här intagning inom särskoleorganisationen. Det är inte att undra på, att en kritisk läsare av betänkandet mot bakgrunden av vad här anförts, känner en stor besvikelse, när han får klart för sig, att de bristfälliga förhållandena, när det gäller barns och ungdomsrättsskydd, ingalunda avses förbättras med föreslagna åtgärder.