Om biblioterapi och dess betydelse inom mentalsjukvården

Abstract

Föredrag hållet på Beckomberga sjukhus vid Nordiska sjukhusbibliotekariekursen i Stockholm juni 1956.
Mentalsjukhusen har de senaste årtiondena, från att för inte länge sedan närmast ha varit en sorts asyler, utvecklats till institutioner, där målmedveten behandling äger rum. Genom ökade kunskaper om de normalpsykologiska förloppen hos den friska människan och om de psykiska sjukdomarnas natur har man å ena sidan fäst sig vid den ärftliga dispositionens betydelse men å andra sidan i allt högre grad fått upp ögonen för de yttre miljöfaktorernas oavbrutet formande inverkan på den mänskliga organismen. Med detta som bakgrund är det inte svårt att förstå, att sysselsättnings- och rekreationsterapi i alla former fått en allt större betydelse på våra mentalsjukhus och blivit ett adjuvans, som i allt högre grad pockar på att bli rationellt organiserat och inlemmat i den övriga vården. Inom denna terapi intar biblioterapin så till vida en särställning, som böckerna inte enbart är ett medel för sysselsättnings- och  rekreationsterapi utan genom sitt innehåll även kan påverka de läsande på mångahanda sätt. Biblioterapin kan därför användas både i allmänt preventivt-supportivt och direkt kurativt syfte. Av vikt är emellertid att vara medveten om riskerna för en ogynnsam inverkan.
1